Vita Karin

Snogeholm låg mycket vackert vid en sjö, men var ganska slitet. Jag blev placerad i en flygel nere vid vattnet. I mitt rum stod tre smala sängar, en tv som helt missförstått förhållande mellan längd och bredd och en otäck heltäckningsmatta. Allt detta var överkomligt. Det stora problemet var dock att elementen inte fungerade. Även Skåne visade sig vara ganska kallt i oktober, så jag fick byta till ett rum uppe på slottet. Eftersom det knappt fanns några rum kvar gissade jag att jag skulle få ett av de sämsta, men jag tyckte att det var riktigt mysigt. Tills jag kom hem.

Under kvällen skämtade vi en del om slottets spöke, Vita Karin. Jag kände mig trygg eftersom jag dels aldrig sett några spöken och hon dessutom bara brukar visa sig för män. Hemkommen efter en god natts sömn och en trevlig konferens googlade jag på Vita Karin för att läsa hennes historia. Den var som väntat både överdriven och tragisk, men det var inte förrän jag läste längst ner i artikeln som jag satte kaffet i halsen. Karin visar sig oftast i rum nummer sju och därför tror man att det rummet varit hennes. Gissa vem som blev placerad i rum nummer sju...